Öden eller bara tillfälligheter

God förmiddag vänner!

Nu skiner solen och jag tänkte dra på mig träningsbyxorna och bege mig ut på en liten löprunda.

På måndag börjar en ny era i mitt liv och ytterligare en era kommer framöver. Jag har tagit ganska stora beslut gällande min yrkeskarriär. Det är nu eller aldrig.

Jag kommer visserligen börja ett nytt jobb på måndag men jag har fler planer än så när det gäller min yrkeskarriär. Min dröm har länge varit att starta något eget, den drömmen uppfyllde jag i somras då jag äntligen ansökte om F-skatt sedel. Så nu har jag det :). Nästa steg mot drömmen är det som kommer ske framöver. Berättar mer när det har blivit officiellt. Men det känns väldigt kul och spännande :). Det är som om ett parallellt liv pågår :D.

Jag är SÅ laddad! Jag hoppas vidare att när jag nåt mitt mål att jag kan få fler som följer efter och känna att de lyckas de också!

Nä,  nu är "pre-workout" drycken uppdrucken och jag ska bege mig ut i det fina vädret :)

Önskar er en fantastisk fortsättning på lördagen!

Glöm inte att vara den du är och njut av det!

XoXo

// Ordinary Girl

Vården, Ångest ... och återgång till vardagen

God förmidddag vänner!

Sitter just nu och tittar på Malou efter tio och de har precis haft ett långt inslag om ångest och depressioner.

Sökte själv läkarvård i oktober förra året för jag hade sådan stark ångest att jag inte kunde existera som normalt.

Satt hos läkaren ungefär 5 min när han skrev ut anti depressiva tabletter... Jag ville ju förklara mina symptom, jag ville ju ha hjälp! Ville ju ha någon att prata med!

Men inte här ... här blev det ett besök på 5 min och ut går jag med ett recept på anti depressiva tabletter, som jag i det läget inte visste var anti depressiva utan jag fick hjälp med att sova hette det.

Sedan bokas det inte något nytt besök av läkaren utan det förväntades att jag själv skulle ta kontakt med läkaren eller?! Man känner sig fruktansvärt hjälplös i denna situation. Man har ju inte sökt läkarhjälp för att man mår bra liksom ... så den tiden var jätte jobbig och är fortfarande. Jag vet ju inte hur jag skall bete mig... är det fler som mår så här? Hur gör man? Hur blir man av med dessa jobbiga känslor?

Då jag hade väldigt stark ångest så var allting väldigt tufft, ett samtal till en telefonsvarare på vårdcentralen var jätte jobbig! Det tog ju över en vecka innan jag lyckades ens ringa det där samtalet. Tabletterna hjälpte mig inte kände jag så jag slutade med de för jag glömde ta ibland och när jag krom på det var det försent för jag skulle ta tabletten på fastande mage några timmar innan sänggående.

Men här har jag fått vara stark fast jag inte haft någon ork och ringa till läkaren varje gång ... när min sjukskrivning började var det också jag som fick ringa för att boka tid när sjukskrivningstiden är på väg att ta slut ... hur gör jag? hur länge ska man vara sjukskriven? Hur går jag vidare? Hur kommer jag ur det här? 

Det är hela tiden jag själv som måste vara drivande under min sjukperiod. Så nu orkar jag faktiskt inte längre ... nu går jag tillbaka till jobbet fast jag kanske inte ska det ... men byter snart jobb så jag känner att jag kommer gå tillbaka till jobbet och kämpa på de veckor som är kvar.

Det hade varit skönt och lugnande, dessutom mindre ångest framkallande, om det funnits bestämda läkarbesök inplanerade från början, redan då jag tog kontakt med läkaren första gången. Varför gör man inte så? Hur mycket hade inte det underlättat för de som är sjuka?

Det kan ju inte vara så besvärligt att planera in ett återbesök 4 veckor fram t.e.x. 

I mitt fall har ju detta inneburit att jag fått ta väldigt många egna beslut. Beslut som jag kanske inte var kapabel till egentligen. Jag skulle ju varit sjukskriven redan i oktober och inte väntat till jag bröt ihop på jobbet i november!

Nu har jag istället fått strukturera om mitt liv, jag har fått välja bort saker. Jag har varit tvungen att välja bort vänner som inte fungerar just nu då jag inte har någon energi för detta.

Jag har i vanliga fall positivt tänkande och kan ses av många som en väldigt glad och positiv person. Ja det är jag! På utsidan! Men det är aldrig någon som frågar ... hur mår du? OCH sedan verkligen lyssnar på svaret. Så därför bryr man sig inte om att säga hur det egentligen är , eller hur man egentligen mår ...

Rätt eller fel!? Men det är så jag har gjort. 

Jag är väldigt mycket för det här med mental träning och inser att man kan styra väldigt mycket själv med sina tankar. Så när detta inte har gått längre har jag ju blivit väldigt frustrerad!

Men har nu fått lära mig hur hjärnan fungerar när man är utbränd/ utmattad och deprimerad och kanske också inte sover så bra. Jag har fått för lite återhämtning under flera års tid och det resulterade i att hjärnan inte längre orkade sortera all information utan till slut "gav upp" och visade kroppen att nu orkar du inte längre!

Nu ser jag framåt! Jag skall göra saker på mitt sätt! Jag skall se till vad som är bra för mig och inte tänka så mycket på vad som är bra för andra om det gör att jag mår psykiskt dåligt. Ingenting skall vara på bekostnad av dig själv! Jag har alltid fått höra av mitt gamla ex (vi levde ihop i 15 år) att jag var självisk ... när det är det jag sist har varit. I dag vet jag det men då visste jag inte det.

Den historien skulle jag också vilja berätta någon gång. Det kanske kommer ;).

Ha nu en fortsatt fin måndag!

XoXo

// Ordinary Girl

Livet i allmänhet ...

Hej vänner!

Har lite funderingar på hur man skall bete sig när man har en vän som bara slukar energi ... man får ingen energi av att umgås med denne person, man blir bara trött.

Är man då dessutom som jag deprimerad och lider av utmattningssymptom så går den kombon inte ihop ... att vara orkeslös och umgås med någon som tar ens energi, en helt omöjlig ekvation.

Men hur ska man bete sig i ett sådan situation?

Om man inte ens orkar skicka ett sms för man orkar inte med att läsa svaret ... ändå vet man att man borde skicka ett sms.

När man inte heller orkar svara på ett sms man fått för man vet inte vad man ska svara då man inte har någon kraft.

Någon som har erfarenhet från sådana vänner?? Jag har tidigare inte haft några sådana vänner så jag har dålig erfarenhet av sådana... Vill ju inte vara elak men känner att jag verkligen inte orkar.

skulle jag nu börja sms så smått känner jag att jag troligtvis kommer bli uppslukad... men hur ska man då bete sig?? Ska men bara ignorera dessa vänner? Komma med dåliga ursäkter eller hur gör man? Just nu känner jag att jag inte kan komma med mer ursäkter ... utan är bara en dålig vän som aldrig hör av sig :( ... känns inte heller bra att vara sån men just nu känner jag inte att jag klarar av denna vän.

Hur skulle ni gjort? Får hör av min coach att jag skall göra mig av med människor i mitt liv som slukar energi.

Skulle det vara mest sjysst att säga detta till min vän??? Att just denna vän är en energi slukare?

Gahh vad jag tycker sånt här är jobbigt! Jag får ångest bara tanken på att höra av mig till denne vän. Det är ju just ångesten som är mitt stora jobbiga problem här ... det är alltså ingen vanlig ångest utan den är tung, riktigt tung ... Har klarat mig ganska bra hittills med att hantera min ångest då jag varit sjukskriven från jobbet. Men det här med vännen tynger mig fortfarande ... 

Ska ta mig en funderare här ... vore trevligt om någon av er som kanske har erfarenhet av detta att höra av sig och dela med dig hur du hanterar en sådan vän.

Ha en fortsatt fin söndagskväll!

XoXo

// Ordinary Girl

En salig blandning ...

Go eftermiddag vänner!

Alltså i dag är det så många tankar som snurrar så jag vet faktiskt inte var jag skall börja ...

1, Blir så förbannad när jag läser om folk, ovettiga, kvinnor, tjejer, mammor som är elaka mot andra på nätet! HUR FAN tänker ni????? Alltså är det så ni vill att samhället skall behandla er eller??? Eller är det kanske så att det ÄR så  ni upplever att samhället behandlar er???
Då är det nog fan dags att vakna eller flytta härifrån!
Skaffa ett liv så du/ni slipper lägga er i hur andra lever sitt och framför allt sluta vara ELAK mot andra som inte gjort dig något! Sluta läs folks bloggar om du retar upp dig på den personen, man har ju ett val liksom ... Det är ju inte så att någon tvingar dig eller???
FAN vad förbannad jag blir!
NU FÅR DET VARA NOG!

Skulle kunna skriva massor om detta men tappar bara humöret och det tänker jag inte göra!

Som tur är finns det fler människor där ute som faktiskt gör skillnad och som faktiskt är starka på riktigt!

*Starka framgångsrika kvinnor lyfter andra* :D!

Jag älskar när jag läser om tjejer/kvinnor som bara överöser andra med positivitet! Jag blir glad av att läsa dessa bloggar/Instagram och Facebook sidor :). Det ger mig så mycket pepp och även om jag idag inte orkar allt jag skulle vilja så blir jag i alla fall glad när jag läser det positiva!

Just nu är jag inne i en period av depression och ångest. Har aldrig varit så här illa innan så jag suger i mig allt jag kan som är positivt! Det är bland de värsta känslor jag känt ... Ångest! Det önskar jag ingen.

Jag vill tacka alla dessa fantastiska människor som sprider sin glädje på sociala medier!

Skulle själv vilja vara en förebild för andra och ge andra styrka. När jag själv inte är deprimerad och har ångest så tycker jag väldigt mycket om att kunna ge något till andra så de känner sig glada och mår bra.

Glöm inte att du är UNDERBAR! Helt fantastisk och alldeles vacker i din egna skepnad. Glöm inte bort att du är du och det gör dig väldigt speciell!
Behandla andra som du själv vill bli behandlad!

Krama någon du tycker om!
Le mot någon du möter, den personen kanske behöver det extra mycket just idag!

Puss och kram på Alla Hjärtans Dag i förskott!


XoXo// OrdinaryGirl

Gran Canaria ... tid för reflektion

Lägg till bildtext

När kroppen säger stop, ångest och lite nytt ..

Olá

Då var man tillbaka på jobbet igen efter 3 veckors sjukskrivning. Axlar och nacke protesterade direkt. Har haft huvudvärken från hell sedan i fredags, började arbeta i torsdags.

Jag som dessutom börjat träna regelbundet medans jag var sjukskriven, fått in en härlig rutin. Sprungit i snitt 2 mil i veckan :) ... eller ... sprungit och sprungit *asg* ... joggat ;)




MEN :D ... det som är positivt under min sjukskrivning är att jag har hunnit reflektera vad jag vill göra med mitt liv.

Mer info kommer senare i veckan, kan inte säga mer nu :).

Nu är det snart också dags för julens resa ... det blir en liten avslappnande tripp till El Gran Canaria.
Inte så exotiskt men sååå välbehövligt.
Känns som en skön plats att ladda om och starta om.

Det som är positivt med sjukskrivningen är iaf att ångesten faktiskt är borta mer eller mindre. Känns väldigt skönt att slippa ha trycket över bröstet och att det går att andas normalt.
Ni som själva har haft svår ångest och panik ångest vet vad jag pratar om ... det är fasen inte roligt alltså! Man vill bara vända ut och in på sig själv för att det skall försvinna, den hemska känslan som äter upp en inifrån. Alla ljud, alla måsten, alla krav blir så fruktansvärt jobbiga så man får ingeting gjort. Sitter och gråter i ett hörn är ungefär det man orkar med.
Telefonen ringer och man har lust att bara kasta ut den genom fönstret så den kan sluta låta ... orkar inte prata med någon, orkar inte träffa någon. Jobbigast är nog när man märker att orken har varit borta i 1,5 år men man har ändå kämpat på och tänker att det går över, det blir bra till våren, till sommaren när solen och värmen kommer ... men nä ... inte då heller kommer orken tillbaka, jag är bara så sjukt trött. Får aldrig sovit ut känns det som, man sover men kroppen vilar inte ... det är ju det som är problemet här... kroppen vilar inte som den ska.

Jobbigast är ju när man märker att vännerna behöver en och de inte riktigt är med på att man inte orkar ... det är liksom mer än bara ångest. Det är som att all kraft sugits ut ur kroppen och är så långt bort det bara går ... känns som det kommer ta en evighet innan man återfår orken eller motivationen att ens existera. Man orkar inte ens tänka på någon annan eftersom man inte orkar med sig själv ju.

Så nu när jag tänker tillbaka så förstår jag varför träningen inte gav de resultat jag ville ha. Varför svarade inte kroppen som den brukar? Varför ser jag mina muskler, varför blir jag inte "tajtare" .. nä, det kommer jag heller inte bli förrän kroppen är i fas och orkar ta hand om sig.

  Ta hand om varann!

XoXo// OrdinaryGirl

Ingen ork, ångest mm.

Hej vänner!

Jag har nu varit sjukskriven i 2 veckor, denna veckan är första veckan jag varit "helt" off från jobbet, bortsett från några telefonsamtal från jobbet :(.

Allt började för snart 2 år sedan. Först en separation som tog hårdare på mig än vad jag trodde och under samma period implementerar vi ett nytt datasystem på jobbet. Dessvärre märker man inte att man kör 200 % förrän det har kört på i alldeles för lång tid.

För min del handlade det om att jag inte fick återhämtning, körde på på max under väldigt lång tid. Efter all implementering var klar så slutade ju inte problemen ... utan problemen blev ju bara fler och fler och de hamnade i mitt knä att lösa, men jag kunde inte lösa dem, det låg inte i slutändan på mig. Jag blev mellanhanden och det tog väldigt mycket energi samtidigt som man skulle få ihop sitt eget vanliga dagliga jobb mitt i allt.

Förra hösten hände andra saker på jobbet som oxå gjorde allting svårare ... men jag försökte att inte bli påverkad så mycket av det. Försökte slå det ifrån mig .... men allting kom över mig i våras och allting blev mycket tyngre igen. Separationen har jag kommit över, jag är glad och nöjd med mitt liv i övrigt. Det är jobbsituationen som idag är det stora dilemmat. Skall ta kontakt med min vårdcentral så jag får komma i kontakt med en KBT eller psykolog så jag kommer över detta med lite nya verktyg även om jag i mig själv brukar ha positiv inställning så har denna situationen satt mig i en mycket "svart" situation som jag inte tycker om.

Så nu under min sjukskrivningstid har jag funderat lite på hur jag ska ta mig vidare. Jag skall helt klart söka massa nya jobb under nästa vecka nu när jag har tiden samt att jag ska försöka satsa på mitt företag jag startade i somras :). Samtidigt som jag tar tid för mig själv. Jag tränar nu 4-5 ggr i veckan. Åter och löptränar om det inte spöregnar. Har börjat springa 8,5 km istället för mina tidigare 5km. Ibland varvar jag så jag får variation. Har börjat ta hjälp på gymmet så jag lär mig styrketräning :). Det är väldigt roligt :) men jisses vilken träningsvärk jag har ... hahaha men skönt som bara den :D.

Jag har startat en redovisning och bokföringsfirma och hoppas nå ut till nya kunder under vintern/våren nu. Hoppas oxå kunna utöka så småningom med HR och lön.

Skall försöka nätverka så mycket jag kan. Sticka ut näsan och ta för mig av det som kan tänkas erbjudas. Dessvärre är det många nätverk som kostar massa pengar och det är ju inte det första man har i överflöd direkt när man som nystartad har gott om ;).

Hade så gärna velat gå på Fitnessgalan nästa vecka i Stockholm men då jag kommer få betydligt mindre lön i och med sjuskrivningen måste jag tänka mig för och får hoppa över detta :(, lite tråkigt men så får det bli.



Ta hand om dig!
XoXo
// Ordinary Girl